Fredrik Backman

Björnstad av Fredrik Backman


Synopsis: Roman om en liten stad och en stor kärlek till ishockey.

Plats: Småstad i Sverige

Det bra: Backman är en född historieberättare med en väldigt distinkt berättarstil som jag älskar. Han har en fantastisk förmåga att beskriva vardagliga händelser på ett sätt som får dem att verka anmärkningsvärda (och berättelser som utspelar sig i små städer är aldrig fel).

Det mindre bra: Jag blev allt mindre investerad i handlingen allt eftersom historien utvecklades och boken kändes som att den var flera hundra sidor för lång.

Varför jag läste boken: Jag är ett stort fan av Fredrik Backman och det här lät som en bok jag skulle älska och rekommendera till alla.

Mitt betyg: ★★ (men många stycken är fantastiska)

Slutsats: Ett av de sällsynta fallen där alla enskilda bitar är fantastiska men summan på något sätt inte fungerar.

Bok vs Film: En man som heter Ove

Fredrik Backmans debutroman En man som heter Ove (publicerad 2012) och filmatiseringen från 2015 är båda två helt lysande. Jag sträckläste först boken och såg sedan filmen några dagar senare. Det är helt omöjligt att välja en favorit av de två. De fick mig båda att skratta och gråta.

  1. Ove är ett utmärkt exempel av min favorittyp av karaktär: han verkar svår och asocial men har ett hjärta av guld och en moralisk kompass som aldrig vacklar. Rolf Lassgård är fantastisk som Ove och han är precis som jag föreställde mig karaktären när jag läste boken.
  2. Alla karaktärerna är briljanta, både i boken och i filmen, men de har mer djup i boken. Jag önskade att de kunde förmedlat mer av det i filmen.
  3. Fredrik Backmans karaktäristiska skrivstil kommer inte riktigt fram i filmen. Det fanns definitivt stycken i boken som jag var tvungen att gå tillbaka och läsa om bara för att de var så fantastiskt skrivna.
  4. Musiken i filmen passar utmärkt.